Usch vad livet är krångligt...

Efter att ha läst igenom hyreskontraktet noooga och haft pappa till hjälp med att läsa det också, ju fler ögon dessto bättre lixom, så har vi hittat ex antal punkter som vi inte kan godta. Dessa gör att det skulle kunna bli orimligt dyrt att bo där och väldigt luddiga formuleringar. Så vi har insett att kontraktet som det ser ut idag kan vi inte godta. Så nu ska vi försöka få till ett möte i veckan för att se om det går att omförhandla samt förtydliga vissa punkter. Går inte det så är det bara att inse att vi inte kommer att ha råd att bo i huset.... man måste ju kunna leva oxå *suck* Och efter alla dessa turer och oklara besked, känns det som om det ALDRIG kommer att bli av.... känns som om vi är stuck i det här h-etes råtteboet vi bor i nu för evigt.... Just nu är jag så under isen att jag inte orkar/kan se frammåt alls längre.... och orkar inte ens försöka vara glad och hoppas... Det är oehört tungt just nu och vår ekonomiska situation känns hårt ansträng... o jag vill bara grååååta.... Nåja, än har vi inte diskuterat saken med dem, så vi får väl försöööka hoppas så länge det går att vi trots allt ska få vårat drömhus, men idag känns det som om det just kommer att förbli det, det är.... ett drömhus som vi aldrig kommer att uppnå. Ibland önskar jag att vi aldrig varit på visningen och aldrig sett det, för lixom, vad ska kunna mäta sig med det nu???? Är bara så trött, trött, trött efter alla dessa dagar av ovisshet och hopp, för varje gång hoppet tänds på nytt så kommer en ny braksmäll.... ska det aldrig ta slut??? Jag menar... elräkningar på 16000:- tillhör ju inte precis vardagen, o vem f-n har råd att betala det rakt av??? Inte vi iaf.... o detta pga att DE "glömt" läsa av mätaren på 2 år.... det som ju faktiskt är deras skyldighet....??? Ja jösses... hur ska man lixom orka kliva upp varje morgon?? Idag är det iaf INTE huvudet upp o benen ner... snarare tvärt om, helt under isen.... Sorry, men jag var bara tvungen o gnälla av mig liiite iaf...
C YA!